Minnena dom finns där, de kommer aldrig att försvinna.

Sår som blivit ärr, minnena som blivit mina ovänner - mina fiender, som alltid har förstört och ställt till i min hjärna. De har alltid grott och blivit större när mitt hjärta slagit ett extra slag. Trodde det var något jag alltid skulle få leva med. Trodde aldrig att jag var menad till att få leva lycklig, utan att få leva med en ständig längtan efter någonting som alla andra hade och som jag aldrig skulle få. Att enbart få se på avstånd hur lycka och kärlek ser ut. Att aldrig få ta del av det finaste som finns på jorden.

Minnena och ärrena i min själ kommer att finnas kvar. Men likt ett ärr som bleks med tiden kommer minnena att göra desamma. De kommer aldrig riktigt försvinna, de kommer ligga kvar där bak. De nya kommer lägga sig som en skyddsfilm över de gamla. De kommer hindra det gamla från att sippra fram, vill inte bli påmind. Bara veta att det bästa är nu och det som väntar i framtiden. Vill leva i nuet, leva i den värld där du lever med mig.

Varje dag då jag tar det första steget är ett steg i rätt riktning, in i framtiden, in i ett liv med glädje och kärlek - med dig!