Det finns inge bättre än dessa vänner som får en till att le! Tack, ni gjorde min kväll och natt! Och baby som ringde och fråga några gånger hur det gick... Ni är underbara allihop! Det räcker med så lite för att jag ska känna mig ihågkommen då alla egentligen har fullt upp. Visst, de flesta jag pratade med inatt jobbade ju de med som jag, men enkla orden betyder mer än de överdrivna och de ord som bara låter bra för sägandets skull.

... Det är inget dåligt jobbar jag har som jag känt ett tag... Det är fritt och självständigt - trivs oerhört bra. Men det  jag har suttit och tänkt på inatt är paniken över att jag kanske inte kommer vidare. Att jag blir kvar på S-vall´s körningen. Kommer jag inte få se någon annan del av Sverige eller världen? Visst, det är ju någonting jag måste ta tag i själv om jag vill byta till någonting annat. Ingen kommer ju ordna det åt mig. Men vart ska jag börja? Hur vill jag vidare utveckla mig? Vill jag fortsätta köra lastbil över huvud taget? Nå annat jag kan tänka mig köra? Har tusen tankar/funderingar och de gör mig ju inte klokare precis! Kommer ju sakna det jag har nu om jag slutar, kommer jag få ett lika bra jobb igen? Det är nog det jag är mest rädd för, att jag jämnför för mycket! Kommer säkerligen byta ner mig, då den körningen jag har idag egentligen är kanon. Precis så jag vill ha det... MEN ÄNDÅ!!! Det enda jag vet är att körningen på fredags natten snart tar knäcken på mig, om det inte hade varit för den hade jag kunnat harva på nästan hur länge som helst... I stort sätt varje fredags kväll/natt i två år jag jag jobbat... Hur länge till ska jag orka?

Oj vilken klago-blogg det har blivit, men om ni ska läsa så får ni stå ut! Hoppas att det vänder snart på ett eller annat sätt. Det jag nog borde göra, eller det jag SKA göra är att ringa chefen och berätta hur jag känner, kanske går att ordna på något mirakulöst sätt. Vill inte gå i väggen! V.V - Vägra Väggen!!!

Blir en 'tidig' natt nu... Go natt! ♥