...vänta - måste skratta klart!... *haha*

Fick ett sms för någon timme sedan om inbjudan till 30 års fest... Min tanke "Jasså, fyller hon med 30 i år..." Hur jävla dum får man vara?? Vi gick ju 1:an till 9:an tillsammans... Klart att hon med fyller 30! Att gumman gör det med har jag ju tagit som en självklarhet iom att vi pratat om en gemensam fest, fattar inte hur jag tänker ibland, okey - ofta då! Så i år är året då sista kullen av oss 70-talister fyller 30 år! Känns helt sjukt!! 30... år... det är 10 950 dagar i runda slängar, men det känns ju inte så gammalt egentligen, känns det som - fick mig en större chock då jag räknade ut hur många mil jag kört med lastbilen!

*ler* vad är det som händer?... Fick just denna låt överskickad på msn... "Truckdriver song" dock hittade jag inte den med den rätta gruppen som jag fick, men ändå - det är ju så här vi är vana att se den... Tack C! ♥

Aerosmith - I Don't Wanna Miss a Thing

Fick den spelad för mig idag, eller rättare sagt igår... Den är så underbart fin! ♥

Natten har varit riktigt lugn och skön - då kände lastbilen att han ville busa lite med mig! Sitter där och kör i all skönars ro, vad händer då? Jo, i en hundradels sekund blixtrar det till ett blått sken i displayen på instrumentpanelen, hel ljuset tänds i en sek, och inte nog med det så går vindrutetorkaren igång! Gissa om jag vart snopen!!! Haha... El fel? Antagligen, ringde iallafall till kollegan - och han fick sig ett gott skratt! Pratade senare på natten med en annan kollega, han hade varit med om nästan exakt samma sak två ggr, men ist för att strålkastarna började lysa så släcktes hela hans ekipage någon sek och sen gick vindrutetorkaren igång... Hmm... Så i det stora hela så är jag glad att mitt ekipage inte slocknade! Tänk om det skulle göra det inne i skogen på det smala... Usch!!! Hemska tanke - skulle ju inte då se ett skit! Aja... Ska ringa chefen när jag vaknat, så får han höra vad som händer om nätterna! Tur iaf att det gick bra! ♥

Sator - i wanna go home

Britt och Sven Holmlund som inte lyckats få några egna barn, hade bestämt sig för att anlita en s.k. surrogatpappa för att bilda en liten familj. På morgonen den dagen surrogatpappan skulle komma på besök, kysste Sven sin Britt och sade:

- Jag sticker nu älskling, han kommer nog när som helst.
En halvtimme senare kommer en babyfotograf till bostadsområdet för att försöka sälja sina tjänster med hjälp av dörrknackningsmetoden.

- God morgon fru Holmlund. Ni känner inte mig, men jag har kommit för att...
- Oh! Ni behöver inte förklara och säg gärna Britt, svarar fru Holmlund, jag har väntat på Er halva förmiddagen.
- Verkligen säger fotografen, det var väl bra det, jag är ju specialist på bebisar.
- Det var just det som jag och min man hoppades på, kom in och sitt.
- Hur kan vi nu komma igång? säger Britt lätt rodnande.
- Överlämna det problemet till mig säger babyfotografen, jag brukar oftast först försöka med ett par omgångar i badkaret, sedan en på  soffan och kanske ett par på sängen. Ibland kan det vara idé med en omgång på vardagsrumsmattan, där det blir lättare att rulla runt i pigga ställningar.
- Badkaret, vardagsrumsmattan? Inte konstigt att det gick dåligt för mig och Sven.
- Tja, Britt ingen kan väl garantera nåt perfekt varje gång. Men om vi provar flera olika ställningar och jag knäpper från sex eller sju olika vinklar är jag säker på att Ni kommer att bli nöjd med resultatet.
- Jag hoppas att det går ganska fort, säger Fru Holmlund hest.
- Viss tid måste man nog räkna med, i mitt yrke måste saker och ting få ta nödvändig tid. Jag skulle kunna skjuta några snabbisar på kanske fem minuter, men då skulle Ni nog inte bli så särskilt nöjd med resultatet.
- Skulle jag inte det svarar Fru Holmlund lätt frågande. Fotografen öppnar sin portfölj och tar fram en mapp med barnbilder.
- De här fixade jag på taket av en Londonbuss säger han med ett leende.
- Oh min Gud!! utropade fru Holmlund medan hon allt mer intensivt börjar tugga på en näsduk.
- Och de här tvillingarna blev verkligen lyckade trots att deras mor verkligen var svår att arbeta med. Fotografen räckte över fler bilder till fru Holmlund.
- Var hon svår? frågade fru Holmlund.
- Ja jag är rädd för det. Jag blev till slut tvungen att ta henne till Kungsträdgården för att få jobbet ordentligt utfört.             Folk trängdes omkring oss i fyra eller fem led för att se ordentligt vad vi höll på med.
- I fyra eller fem led? väste fru Holmlund medan hennes ögon nu stod rakt ut av blandad skräck och förvåning.
- Just det, sa fotografen och i mer än tre timmar dessutom. Mamman gnällde och skrek konstant hela tiden, så jag hade verkligen svårt att koncentrera mig på uppgiften. Mörkret närmade sig också, så jag blev tvungen att jäkta på mina skott, men till slut när några ekorrar började att nafsa i min utrustning blev jag tvungen att ge upp.
Fru Holmlund lutade sig framåt.
- Du menar att de verkligen tuggade på Din ..ooööhhhh ....utrustning? 
- Ja precis så var det, om Du är färdig nu så sätter jag upp mitt stativ så vi kommer igång på allvar.
- Stativ??? Britt börjar nu att se väldigt oroad ut.
- Ja, jag måste använda ett stativ att vila min Canon mot. Den är nämligen alldeles för stor att hålla själv... medan jag gör mig klar för aktion. ?  Förstår du Fru Holmlund? Hallå, Fru Holmlund!!??....