Finns det nå mer lugnare, mer avkopplande och mysigare än att tända lite ljus? Fick en laddning med ljus hem igår... Ååå... va roligt det var att plocka fram allt, tyvärr var ju inte allt mitt... men mycket av det! (fan, mamma du skulle ha blundat där) *s* Har nu äntligen gjort iordning min stormlykta... Såå fint det vart!! *extremamente satisfeito*




När jag sitter så här och bara skriver så får jag så mycket tankar... Vad ensamt det är när man tänder ett ljus och bara sitter själv och tittar på det. Och va enkelt det då skulle vara att blåsa ut det igen och bara sitta där i mörkret! Men det tar emot! Det skymmer ute nu och alla de ljus jag har köpt på mig ska bara få brinna upp i höstens mörker.

För varje gång ett ljus slocknar känns det mörkare...

...samma med kärleken! För varje gång man träffar någon och bli intresserad/kär blir allt så ljust för en stund, men när verkligheten kommer ifatt är det precis som om att lågan slocknar på det ena eller andra sättet och mörkret infinner sig snabbare än väntat! Ett ljus kan man ju se att "nu slocknar det snart"... Men så är det inte med kärleken, visst kan man väl känna på sig att det är nära... men man vill inte tro på det! Fast så oväntat är det ju inte att man fått stå där ensam igen, hjärtat är lite mindre och trasigare än förut... Men det har varit väntat! Inget är främmande längre... bara den famn jag en dag kommer att somna i, gråta i, skratta i... Få känna lycka och trygghet i!

Kanske har jag en gång känt den famnen, eller så finns den bara där ute och väntar på mig...

Estou esperando por você!

Quero dar-te o meu amanhã, vou te dar o meu dia!


Amo meus amigos!!!

...Você é a minha luz na escuridão...