minnen

Var till graven idag... Usch... Men det kändes bra; var ju ett tag sedan! Tände ett ljus och satt där en stund... små pratade för mig själv. Fick värsta rysningen genom kroppen när jag att där på knä. Så glad att jag kom iväg! Men det känns fortfarande så overkligt. Visst, det är snart fyra år sedan... men ändå! Har kommit en bit på vägen med bearbetning och sånt, men det känns ändå som om jag står och trampar på samma ställe! Vet inte hur jag ska ta nästa steg bara... Och han som trodde att ingen skulle sakna honom - stod så i ett av hans senaste sms från den natten... Fy fan!!!

Ringde sen till gumman... Hon var i stan, så jag åkte och träffade henne såklart! Saknar min gums!!! Så tacksam för att det var hon som ringde den där dagen. Kommer jag alltid att bära med mig! ... Tack!

Nu är det resten av livet som skall levas... Visst är det skönt att kunna se tillbaka på det som varit bra, men minnena finns ju kvar där av allt som har hänt! Insåg det lite idag faktiskt...
Hade fått ett mail från en kompis när jag för en gång skull kollade mailen... (sker alldeles för sällan) Men iallafall... Det var om en sida där han tyckte att jag skulle vara med, men som jag nobbat så många gånger förr! FACEBOOK, bara att säga det "namnet" ... Bläää... Men en tråkig lördagkväll och ett glas vin... ja, då är fan det mesta möjligt! tom för mig... *haha* Så vad gjorde jag?? Jo, jag raderade mailet! Näää... jag gjorde ju inte det! Utan jag vart medlem... Va roligt det var att se bilder på f.d klasskamrater, de satt där med sina barn i knät... Så skönt att se! Visst, jag känner att jag oxå vill en dag. Men jag har ingen panik! Min dag kommer... *nedräkning* (tänk om det fungerade så) Men åter tillbaka till de f.d klasskompisarna... Vissa hade jag nog inte kunnat känna igen dem på stan om jag inte hört rösten samtidigt skulle jag kunna inbilla mig. Men vilka minnen det dök upp... när vi sprang omkring på skolgården, några år senare vart det på stan... *s* Alla minnen från korridorerna på högstadiet till de på gymnasiet... ojojoj...
Hade varit så oerhört roligt om någon hade tagit tag i en återträff under det gångna året. Jag drog mitt står till stacken för tre år sedan... då var det tio år sedan vi slutade högstadiet... men vilket manfall... sorgligt!! Men men... jag gjorde iallafall någonting som jag aldrig trodde att jag skulle klara av! Men det gjorde jag *glad över det!*

Vart hade jag varit idag om jag hade haft barn?? Hade verkligen inte suttit och kört långtradare om nätterna iallafall... det kan jag ju vara säker på (då hade mamma varit nöjd iaf) En fråga till... Med VEM?? Om det hade varit som det är idag... ja, då hade jag varit ensamstående... Dålig ekonomi, skulle säkert vara en tjurkärring oxå... *s* Nä, det hade jag nog inte varit... Men man blir ju nyfiken på allt som skulle kunna ha varit! Som jag aldrig kommer att får reda på...

Nä... om det ändå hade varit midsommarafton... Hade jag gått ut och plockat mig lite blommor - lagt dem under kudden... och bara väntat! VEM ÄR DU? - du är väntad... *puss*

Kommentarer
Postat av: mamma

Hej!! Måste bara säga att jag visst är nöjd,men en mamma har rätt att få oroa sig,sådeså!!

Måste vara skönt att du varit till graven de har nog varit som en tyngd på dina axlar.

Kram mamma

2008-12-28 @ 13:31:40

♥ Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0