grubbel om natten...

Oj va tankar det far genom huvudet när man sitter där  bakom ratten... Alla som gjort intryck och avtryck i mitt liv genom åren! Vilka finns kvar, vilka har försvunnit... Känner en stor saknad efter dem som man gick i skolan med... och dem man jobbat med. Fick en tanke för ett tag sedan då jag gick med i FaceBook - "Inga barn? Inget värd!" De man umgicks med på tex gymnasiet, de flesta sitter idag med ett eller två barn - de har gift sig och gått vidare. Jag är så oerhört glad för deras skull... Men varför skulle jag hamna "utanför"? Jo, min enda tanke är då... Jag har inga barn, jag har inte gift mig... är inte jag då värd att behålla som vän? Tas inte jag på allvar? Bara för att de har haft turen att hitta någon att dela sitt liv med och inte jag har gjort det tidigare?... Man känner sig ganska så ensam och på nå sätt övergiven. Visst har jag självklart nya underbara vänner och de som funnits kvar sen ett tag tillbaka. Men på riktigt, riktigt!... Pratade med kollegan om vänskap sedan 18 års åldern igår kväll, att hålla kontakten varje dag i en evighet... Det finns ingen sådan i mitt liv... Tror inte att det finns någon som jag kan prata med ALLT om *tänker* jo, en finns det! Annars har man ju olika vänner till olika saker... Låter väldigt ytligt, och jag känner mig väldigt ytlig när jag skriver det! Självklart hyser jag kärlek över mina vänner - de är det bästa som finns och de finns alltid där!

Är det bara jag som känner så här? Kanske är det mig det är fel på, det mina fd vänner kom på för flera år sedan och bara försvann... Men grejen är det att jag kan verkligen inte hitta några fel! Jag har bara inte haft den turen som de har haft. Men har haft turen att få träffa ännu fler underbara människor! Men jag har den bästa tiden kvar!! Men mycket hänger väl på mig oxå - att vårda den vänskap man vill ha kvar! Sitter nu med ett leende som jag inte hade när jag började skriva... MINA VÄNNER ÄR UNDERBARA! ♥

Från min blogg den 5 Januari 2009...  (kedjebrev)
Vänner är verkligen viktiga i var människas liv!

Lägg märke till  vad du  läser. Efter att du har läst allt, kommer du att förstå ... 

Människor kommer in i ditt liv av en orsak, för en period  eller för resten av livet. När du förstår orsaken, kommer du också att  förstå hur du skall  förhålla dig till denna person. När någon  kommer in i ditt liv, är det oftast för att fylla ett behov du har uttryckt. De har kommit för att hjälpa dig genom en svårighet, för att ge dig vägledning och stöd. För att hjälpa dig fysiskt, känslomässigt och  spirituellt. Det kan verka som om de är  sända från himlen, och det är de!   
De är därför du  behöver dem för. Så plötsligt, utan att du gör något fel eller på en till  synes opassande tidpunkt, kommer denna person att säga eller göra något  som gör att ert förhållande tar slut. Ibland dör de, andra gånger lämnar de dig. 

Ibland provocerar de dig  och tvingar dig att fatta ett beslut. Det som är viktigt att förstå, är att ditt behov är mättad, ditt öde är fullbordat, deras arbete är utfört. Den bön du skickade till universum har blivit bönhörd, och det  är nu dags att gå vidare. Några människor kommer in i ditt liv för en PERIOD, för att det är din tur att  dela med dig, att växa eller att lära. De ger dig en upplevelse, lugn eller bara får dig att le!  Kanske lär de dig eller visar dig något du aldrig gjort förut. Vanligen ger de dig en ofantlig mängd av glädje. Tro på det! Det är äkta! Men bara för en period...

Livslånga förhållanden lär dig livslånga läxor, sådant du måste bygga upp för att få en solid känslomässig grund. Ditt  jobb är att acceptera läxan, älska denna människa och använda det du har lärt i andra relationer och områden av ditt liv.  

Det sägs att kärleken är blind, men vänskapen är klarsynt. Tack för att mina vänner är en del  av mitt liv, antingen det är för en period eller för resten av livet! ♥

Så sant! Det är ju faktiskt så - vare sig man vill eller inte! Bara att ta tjuren vid hornen och inse fakta! Det är inga fel på mig - och inte på dig heller om du skulle känna igen dig! ...det är bara så här livet är!

Puss & kram ♥

Kommentarer
Postat av: mamma

Av möten som man tror är av en slump är egentligen redan förutsedda, de är allt så att den du ska leva ditt liv med o ev.få barn med kanske finns i din närhet nu eller är på väg dit,så tänk inte så mycket på de,plötsligt så händer de!!! Kan faktiskt tänka mig att av de vänner du haft så finns en "avundsjuka" på de du har.För vardagen är ofta grå o allt går i slentrian,barn är ju underbara men kan oxå suga musten ur en.Uppskatta de du har nu,den som väntar på nå gott.......!!!Kram mammma

2009-01-28 @ 12:05:33

♥ Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0