Helt fucking jävla sjukt! Ja, det är väl ingen som missat vad det är jag menar... Det var ju endast meningen som ett 'sommar vik' på 5 veckor. Jätte roligt att få komma ut själv på vägen och se vad man lärt sig på skolan. Och kan väl säga nu i efterhand att - visst jag lärde mig en massa på skolan, men det som sen kommer när man väl börjar jobba är någonting helt annat!

Men första svängen jag gjorde... Oj oj oj... Skulle egentligen ha åkt med en sväng först, men det vart att jag fick hoppa in tidigare än bestämt. Visst, jag visste ju vart jag skulle 'Tönnebro' - sväng av i Västerås mot Gävle, sen i Gävle ut på e4án mot Sundsvall. Sen ligger Tönnebro på höger sida... Enkelt! E18 var ju inga problem, svängde av i Västerås, genom Sala, förbi Heby, sen kom min värsta mardröm... Hade jag kört fel nu? Det var så fruktansvärt smalt! Rakt in i skogen... Var nästan gråtfärdig när jag hittade en p-ficka som  jag stannade på, hoppade ur bilen och funderade på att ringa chefen och säga att 'jag vet inte vart jag är' ... Men efter en stund började det swicha förbi lite lastbilar, tanken att ringa chefen och verka helt dum viftade jag bort och fortsatte. Till min lycka vart vägen bredare efter ett tag, det var ju så här det skulle vara... rullade vidare... Passerade Dalälven och snart vart det smalt igen! Jaha, bara att bita ihop och fortsätta...

Minns inte om det var någon som ringde under kvällen, minns inte heller om jag ens vågade släppa ratten för att hålla i telefonen. Tillslut var jag i Gävle och ute på e4án och påväg upp mot Sundsvall... Passerade Hagsta och hade gärna velat stanna där. Sen kom det skyltar om Tönnebro - gissa om jag var lycklig!!! Framme!!! KAFFE!!! *haha* Träffade Lennart, bytte bil... Minns inte vad vi pratade om, typ säkert det vanliga om hur det hade gått  och så. Sen skulle jag ju ner SAMMA VÄG!!! Men hem kom jag och somnade med tårar på kinderna, dock grymt nöjd! Bara 24 svängar kvar!

Sitter nu fortfarande efter 2 år och kuskar samma väg, konstigt nog är den vägen jag tycker bäst om den allra smalaste... Men inte på vintern!!! Fast jag kör hellre den vägen än att åka över Uppsala då jag nu tycker mig känna vägen ganska så bra. Två vintrar har det blivit och några släpp med ekipagen också. Men det är en kick att köra på vintern, dock vill man inte vara där just då. En konstig känsla att förklara! Men nu är det äntligen sommar och kan ju inte sticka under stolen med att den här årstiden är riktigt skön att köra! Ljumna kvällar och ljusa nätter... och alla glada, trevliga och lättsamma chafförer får en att vilja iväg natt efter natt efter natt!... Inte så konstigt att det blivit 28200 mil!