Vet inte vad jag ska skriva... Kanske då borde låta bli?! Men stjärnklara nätter som den inatt då månen lyser med hela sin glans gör mig tänkande... Tänk om-tankar dyker upp. Hur stor världen är. Hur mycket ensamhet det finns... Finns det någonting ute i rymden som vakar och ser om oss? Vissa stunder kan jag känna så... men att allt redan är planerat för vad som ska hända. Fast då behövs det ju ingen/inget 'där uppe' som har koll! Ändå vänder jag mig ditt... och frågar vad jag ska göra i vissa lägen, ge mig ett tecken liksom. Gör jag rätt som gör så här eller ska jag handla annorlunda? Var det meningen att du skulle hamna där uppe om det nu finns något där? Att jag ska känna att du finns med i allt jag gör? Var det meningen att jag skulle möta dig och att du skulle vara den jag relaterar till? Hur skulle du ha gjort nu?... När jag känner så får jag en varm känsla inuti mig och jag tror att det jag tänker på är det rätta. Tack för att du inte lämnar mig, trots att du är borta! Så... Nu är jag tom i huvudet på tankar och kan somna med ett leende och vetskap om att allt jag gör är rätt. Mitt liv är precis så det ska vara! Underbart :)